Graviditet, missfall & den tantriska vägen – en resa genom kropp, själ och relation
Graviditet är mer än en fysisk resa. Det är en väg genom kropp, själ och relation. I SATYA delar Rosanna om missfall, hopp och tantrisk födsel – en berättelse om sårbarhet, identitet och kärlek.
Graviditet är aldrig bara en fysisk resa. Den är lika mycket en vandring genom själ, relation och identitet. I det här kapitlet av livet delar Rosanna i SATYA – svensk podcast om spiritualitet, relationer och personlig utveckling sin sanning: om missfall, en ny graviditet och om hur tantra kan bli en väg att möta både smärta och njutning.
Graviditet är inte bara en fysisk resa. Det är en tantrisk väg genom kropp, själ och relation.
Missfall och den osynliga ensamheten
Missfall är så vanligt – men så sällan pratat om. Sorgen kan kännas både kroppslig och själslig. Många kvinnor vittnar om samma ensamhet: att räkna dagar i menscykeln, att bära all information, att leva i berg-och-dalbanan av hopp och tomhet.
Rosanna beskriver hur varje mens blev en ny sorg, en känsla av tomhet som var svår att dela helt ut. Den här erfarenheten synliggör något större: den emotionella bördan bärs ofta av den som har livmodern.
När graviditeten återvänder
Att bli gravid igen väcker lika mycket oro som glädje. Illamående, trötthet och hormonella svängningar kan göra vardagen tung. Men samtidigt väcks hoppet. Ett hjärta börjar slå – två hjärtan sammanlänkade i kroppen.
På Ängsbacka tantrafestival kom både oro och lättnad. En blödning skapade panik – “är det missfall igen?”. Men mitt i rädslan påmindes Rosanna om kraften i närvaro: att inte hela tiden kontrollera, känna, analysera, utan våga stanna i nuet.
Tantra och födandets möjligheter
En återkommande fråga är: kan födseln vara mer än smärta? Idén om orgasmic birth – att föda i njutning – utmanar de programmeringar vi lärt oss: att mens alltid är lidande, klimakteriet alltid förlust, att förlossning alltid är smärta.
Genom tantriskt utforskande blir graviditeten inte bara en väntan utan en spirituell praktik: att möta kroppen i mörker och ljus, smärta och njutning.
Identitet & relationens prövning
Att bli gravid kan väcka identitetskris. Vem är jag när jag inte längre orkar prestera? Är jag bara mamma nu, eller fortfarande jag?
Relationen prövas också. Frihet byts mot ansvar, tantriska kvällar mot Netflix och hämtmat. Rädslan för att tappa gnistan blandas med behovet av nya gränser och tydligare kommunikation. Samtidigt finns här en chans: att fördjupa kärleken genom ärlighet och sårbarhet.
Missfall är så vanligt – men ändå så sällan pratat om.
När vi delar våra erfarenheter bryts ensamheten.
Så möter du graviditetens resa med mer närvaro
Tillåt alla känslor – sorg, hopp, rädsla och glädje får finnas samtidigt. Det är en del av processen
Släpp kontrollen – du behöver inte analysera varje signal i kroppen. Lita på att du kommer veta om något förändras.
Utforska kroppen som en väg – se graviditet och cykler som ett tantriskt fält där smärta, njutning och stillhet får samexistera.
Kommunicera sårbart – våga dela oro, behov och gränser med din partner. Sanningen bygger intimitet.
Hedra din egen rytm – vila när du behöver, njut när du kan. Ditt värde ligger inte i prestation, utan i att bara vara.
Det här pratade vi om i veckans avsnitt av SATYA – svensk podcast om spiritualitet, relationer & personlig utveckling.
Släpp mamma-rollen i din relation – och hitta tillbaka till intimiteten
Släpp mamma-rollen i din relation – och hitta tillbaka till intimiteten
Varför förstör mamma-rollen intimiteten i relationer? Upptäck vasopressin, anknytning och vägen tillbaka till attraktion.
Vi kvinnor är ofta tränade i att ta hand om, serva och förutse andras behov. Det börjar i familjestrukturer, fortsätter i vänskaper – och smyger sig sedan in i våra kärleksrelationer. Plötsligt blir vi mer mammor än älskare.
Det kan handla om de små sakerna: ”Har du druckit vatten?” ”Ska jag fixa din skjorta?” ”Jag gör det här, för då blir det rätt.” Omtanken är fin – men konsekvensen kan bli att vår partner aldrig får uppleva att faktiskt serva oss.
Vasopressin och anknytning
Forskning visar att när män får ge – laga mat, bära, skydda, bidra – frigörs hormonet vasopressin i hjärnan. Det är ett anknytningshormon som skapar närhet och ökar känslan av kärlek. När vi tar över allt själva, eller styr exakt hur saker ”ska göras”, berövar vi både oss själva och vår partner den kemiska magin som bygger attraktion.
Kontroll vs. tillit
Mamma-rollen är ofta kopplad till kontroll. Vi tror att det blir ”bättre” om vi gör själva. Men djup intimitet föds i tillit – att våga luta oss tillbaka, ta emot, och låta vår partner bidra på sitt sätt, även om det inte är perfekt.
Det sexiga ligger i att ta emot
I dejtingfasen hade vi aldrig skällt på någon för att smöra fel. Vi log, tog emot, uppskattade gesten. Men i långvariga relationer glider vi lätt in i kritik och detaljstyrning. Och det dödar både eros och magnetism.
Så släpper du mamma-rollen
Öva på att be – ”Kan du massera mina fötter?” ”Jag skulle älska om du lagade den där pastan ikväll.”
Ta emot utan att korrigera – även om mackan inte blir ”perfekt smörad”.
Se tilliten som sexig – att våga släppa taget och lita på din partners förmåga skapar mer attraktion än kontroll någonsin kan.
Håll isär omsorg och styrning – kärleksfulla gester är vackra, men när de blir krav eller tjat förlorar de sin glöd.
👉 Det här pratade vi om i veckans avsnitt av SATYA – svensk podcast om spiritualitet, relationer & personlig utveckling. Fördjupa dig i samtalet här:
🎧 Lyssna på avsnittet där poddar finns
Varför förstör mamma-rollen intimiteten i relationer? Upptäck vasopressin, anknytning och vägen tillbaka till attraktion.
Det sexiga ligger i att ta emot
Vi kvinnor är ofta tränade i att ta hand om, serva och förutse andras behov. Det börjar i familjestrukturer, fortsätter i vänskaper – och smyger sig sedan in i våra kärleksrelationer. Plötsligt blir vi mer mammor än älskare.
Det kan handla om de små sakerna: ”Har du druckit vatten?” ”Ska jag fixa din skjorta?” ”Jag gör det här, för då blir det rätt.” Omtanken är fin – men konsekvensen kan bli att vår partner aldrig får uppleva att faktiskt serva oss.
Vasopressin och anknytning
Forskning visar att när män får ge – laga mat, bära, skydda, bidra – frigörs hormonet vasopressin i hjärnan. Det är ett anknytningshormon som skapar närhet och ökar känslan av kärlek. När vi tar över allt själva, eller styr exakt hur saker ”ska göras”, berövar vi både oss själva och vår partner den kemiska magin som bygger attraktion.
Kontroll vs. tillit
Mamma-rollen är ofta kopplad till kontroll. Vi tror att det blir ”bättre” om vi gör själva. Men djup intimitet föds i tillit – att våga luta oss tillbaka, ta emot, och låta vår partner bidra på sitt sätt, även om det inte är perfekt.
Det sexiga ligger i att ta emot
I dejtingfasen hade vi aldrig skällt på någon för att smöra fel. Vi log, tog emot, uppskattade gesten. Men i långvariga relationer glider vi lätt in i kritik och detaljstyrning. Och det dödar både eros och magnetism.
Det börjar i familjestrukturer, fortsätter i vänskaper – och smyger sig sedan in i våra kärleksrelationer.
Plötsligt blir vi mer mammor än älskare..
Så släpper du mamma-rollen
Öva på att be – ”Kan du massera mina fötter?” ”Jag skulle älska om du lagade den där pastan ikväll.”
Ta emot utan att korrigera – även om mackan inte blir ”perfekt smörad”.
Se tilliten som sexig – att våga släppa taget och lita på din partners förmåga skapar mer attraktion än kontroll någonsin kan.
Håll isär omsorg och styrning – kärleksfulla gester är vackra, men när de blir krav eller tjat förlorar de sin glöd.
Det här pratade vi om i veckans avsnitt av SATYA – svensk podcast om spiritualitet, relationer & personlig utveckling.